Det är svårt när det inte är lätt!
Min tidsuppfattning är nu långt ifrån vad den var tidigare. Timmar och dagar suddas ut och flyter ihop. Spelar inte så stor roll om det är måndag eller fredag eller hur mycket klockan är… same, same! Känns som att jag alltid har varit här på ett sätt… Sverige känns långt borta!
Just nu lever jag dock i väntan! Jag väntar på något, eller snarare någon, och min förmåga att uppfatta tiden är förändrad och opålitlig. Upplever att tiden och dagarna går så fort men ändå är det så långt kvar. Desto färre dagar det blir kvar, desto längre känns dagarna. Att vara asbakis och bored en regnig dag får inte tiden att gå mycket fortare... dock försvann gårdagen som en vind... och kvällen totalt...minns inte mycket... vill kanske snarare inte minnas! To much wine for this girl!
