Det är bättre att sota för sanningen än att lyckas i lögner. /Danskt ordspråk
Min kropp och jag vi ljuger för varandra! Ganska ofta! Vet inte vem det var som började, men ingen av oss har slutat! Det kan exempelvis vara i sådana situationer som jag känner att jag är trött i kroppen… Då säger jag till kroppen att du får vila senare bara du orkar nu, JAG LOVAR! Senare går jag antingen ut och tränar eller möter upp lite vänner och dricker lite vin. Ibland ser jag också att det är jävligt kallt ute, men ändå sätter jag på mig för lite kläder & sätter fåfänga före funktion. Jag LOVAR kroppen att det inte är så kallt som det ser ut och om man går snabbt och rör sig tillräckligt mycket får man upp värmen. Vi ska ju mest vara inomhus i alla fall! 10 minuter senare skakar jag tänder, har blå händer och kroppen fryser som en gris! Jag kan inte ens skylla på att jag ljuger i god tro eller något annat förmildrande... Jag ljuger verkligen för min kropp och jag vet om det!
Det känns numera som att min kropp vill tro mig, för jag har blivit snällare, men ibland ljuger jag fortfarande. Kropp i sin tur ljuger tillbaka! Kan vakna upp en dag i min varma lägenhet och må prima, helt plötsligt från ingenstans töms mina fingrar på blod så att jag inte kan röra dem. Efter diverse uppvärmningsmetoder ges det dock tillbaka! Kropp ljuger och säger att den är hungrig. Nej, jag åt precis en hel måltid! Hungersignaler är ett starkt utvecklat hormonsystem för att säkra vår överlevnad. Men det är fortfarande ljug! Två dagar innan jag åkte in på sjukhuset här i Hua Hin på grund av infektionen i njurarna, sprang jag 8,9km på löpbandet. Hade ju mått lite bättre den morgonen! Jag tänkte att man kan väl inte vara allvarligt sjuk om man kan springa nästan 9km, utan att vara helt slut (efter 3veckors av festande bakom mig). Den natten steg febern nåt så fruktansvärt… Alltså ännu mer ljug! Kroppen borde sagt, vet du jag har en infektion, jag orkar inte det här! Men inte min kropp!
Men nu har jag bestämt att det får vara slut på detta! No more ljug!!!!
