Inte bara ett nr...
Vaknade 5 denna morgon, hade inte ställt klockan, sov bra och det var bäcksvart ute. Matar jag inte hjärnan med alkohol så är detta min naturliga ”vakna tid”. Sjukt skönt ibland och sjukt irriterande andra gånger. Bestämde mig för att ge mig iväg till 77:an efter styrketräningen denna morgon. Jag och Springarn gav oss av strax innan 9 skulle jag tro. På stora vägen utanför området där jag bor möttes jag av en orm, i detta fall en död orm, väldigt död! Han hade nog blivit överkörd i natt stackaren, för han låg inte där död igår…
Överkörd orm.
Alltid lika välkomnande på 77:an. Berättade att det bara är 10 dagar kvar till min familj kommer. Åh, vad glada de blev! Den där vinfamiljen kommer de minsann ihåg!!! De som ligger här från tidig morgon tills solen går ned, äter och dricker massor av vin, money, money!!! Bredvid min solstol fann jag för en sekund en liten krabba som försvann lika snabbt ned i sanden igen. Tror han håller på att bygga sitt krabbhem här. Här skulle jag och Krabban minsann kunna bo… Goda grannar skulle man ha i alla fall! Innan jag skulle bege mig av hemåt gick jag för att betala min nota. En av Thaitjejerna rykte åt sig den från en av killarna… så kom hon och visade mig min nota, där det stod något jag tyckte var rätt obegripligt då det var skrivet på Thai. Hon förklarade för mig att det betydde beautiful! Hon sa att det var så de kallade mig där! Alla andra har sin nota på ett nr efter solstolarna. Gulle dem på 77:an. De är så rara och söta, tycker så mycket om dem!!!
Blivande krabbhem?
På vägen hem vart det ett litet stopp, då kossorna skulle över vägen! Inga konstigheter!!! Man lever så enkelt och nära allt här på något sätt. Känner mig aldrig ensam här!
